Recap av lifvet

Hej! Alltså. Ja. Blev inte så mycket med den här lille bloggen. Jag tänker ofta på den och saker jag vill visa och berätta om, men precis som det är med alla andra sociala medier så har jag SÅ svårt att bara köra. Fastnar i ett konstigt tänk att det måste vara på ett visst sätt med fina bilder - men inte för fina, roliga och intressanta texter och så lite skojiga emojis på det. Så kasst att det ska vara så. I hjärnan alltså. Vet inte hur ofta jag sitter och velar på dela-knappen på Instagram men att det liksom inte blir nåt. Vem bryr sig egentligen om vad! Egentligen. Bara man själv ju!

Köpte en kamera i somras för att jag skulle flytta till New York och se massa fina saker som är värda att dokumentera. Jag ser dom. Hela tiden! Knäppa hus och människor, otroliga utsikter, gulliga gator och katter men jag fotar aldrig! Varför!! Jag antar att det handlar om att få in en rutin liksom. Shit vad den som dokumenterar flitigt kommer kunna tacka sig själv i framtiden.

Med det sagt så vill jag utmana mig själv lite och visa och berätta vad jag gjort sen sist, mestadels i form av oredigerade mobilbilder, något suddiga då jag är så larvig och inte vill verka vara en turist så jag skyndar mig att snabbt och diskret ta en bild. Lägg av med det!!! Alltså på alla nivåer INGEN bryr sig! Speciellt inte här i Njiu yauk!

Bild 2016-11-17 kl. 23.31 #3 #2.jpg

Sen har jag ju verkligen levt ett stressigt och högst oglamoröst liv också, mest gjort saker som inte är roliga att dokumentera. Det är väääld-IGT mycket med skolan vilket också tar upp den mesta av min tid. Då man har lite tid över inte pluggar måste man ju tvätta. Man måste städa. Äta. Kolla Netflix. Med mera.

IMG_1885.jpg

I mitt förra inlägg berättade jag ju hur jag hade otur med min boendesituation och fick flytta in gratis på skolans internat. Det var så härligt att bo där, hade en hel lägenhet för mig själv på tionde våningen i East village med den här 👆 utsikten! Najs va! Fick bo där helt gratis också för skolan tyckte så synd om mig hehe. Men nothing lasts forever, efter tre veckor så var jag tvungen att flytta ut då lägenheten skulle hyras ut till någon annan.

Gick på säkert 10 (!) visningar för rum att hyra, alla var jättefina och människorna var så trevliga. Gjorde mig lite extra fin för varje ställe jag åkte till och var mitt bästa jag. Precis som dejting var det. Dom flesta sa att de tyckte jag verkade så bra, ibland perfekt till och med, och så sa att de bara skulle kolla några grejer och höra av sig sen, och så trodde man trodde att man verkligen var på G med varandra men så hörde de av sig på kvällen med ett tyvärr. Precis när jag var redo att ge upp så fick jag napp!

Hit in fick jag flytta! Och dela hus med världens gulligaste rummisar, Zack och Emily heter dom. Dom båda från Kalifornien och är barndomskompisar, är bra på att trösta och är också skådisar :) Så här deppigt och minimalistiskt bodde jag de första dagarna, då jag ju hade noll saker med mig, bara kläder. 

Här är en bild jag tog på Zack på vår gata när man fortfarande kunde ha t-shirt, så vi bor precis till höger här och det blåa på hörnet är en bodega som ligger exakt 34 steg från vår dörr dit där som har typ allt man brukar vara sugen på. Lite farligt. Har en regel för mig själv för att inte bli ruinerad och det är jag bara kan handla där med växelmynt, dvs drygaste grejen någonsin då man behöver typ 40 olika små mynt för att de ska vara värda något. 

Och här är Emily under ett var våra nattliga dansstunder. Alla har borstat tänderna och ska upp tidigt egentligen, men så sätter vi igång våra pumpigaste låtaroch knäpper på discolampan och dansar istället :)

I en Uber med två suckande medpassagerare. Jag skulle äntligen få bo in mig lite! Köpte denna replika av den palm hemma i lägenheten i Sverige.

Hej hej här skulle jag gå ut i världen.

En dag efter skolan somnade jag på tåget och när jag vaknade var jag i Chinatown!

IMG_2051.jpg

Jag gick och gick, förbi den här gulliga farbrorn t.ex., och så såg jag en skylt som det stod 10 dollar haircuts på. Va! Okej! Jag har hår! Men inte så mycket pengar! Jag gick in!

Klippte ganska mycket. Det var så mysigt där! Fick nackmassage och en jättehärlig schamponering. Vi kunde inte kommunicera, vilket var något riskabelt då det handlade om mitt vackra värdefulla hår - hallå?! Jag google translatade "inte uppklippt" till kantonesiska och det verkade funka iallfall.

Det blev fräscht och så men jag kände mig lite ful :/ haha. Lite som en utter. Såg så ung ut på något sätt

Några dagar senare var jag påt' igen. Det spårade lite. Var helt tagen av de låga priserna i Chinatown så åkte tillbaka dit och färgade...

Skulle göra en sofistikerad ombre men det blev KAOS. Bryr mig egentligen inte så mycket om mitt hår men detta var lite väl... Såg ut som att håret hade blivit doppat i någon slags syra.

Men jag hade tur och hittade en snäll frisörstudent som fixade så här fint. Mycket blont! Jag var en ny mänska!

Nog om mitt hår. Alltså har klappat sååå mycket hundar här. Har en besatthet av shibas och det bor så många här! 

Central park och Julia och detta sjukt äckliga vatten haha. Vad är det ens? Alger? Radioaktivitet? Syran jag doppade mitt hår i?

Rooftoppartaj! Med uppblåsbar bäbispool i slutet av September.

En natt i oktober luktade det plötsligt jättemycket gas i lägenheten vilket är ett negativt tecken. Vi larmade och tog våra most sacred belongings - våra macbooks - och satte ute hur länge som helst. Hade det varit en riktig läcka hade det exploderat för längesen innan gastjänsten kom. Haha 

IMG_2093.jpg

Close encounter med tvättbjörn.

Otaliga timmar videosamtal med sina bästa människor. Så tacksam att jag inte lever på 1800-talet eller så och kan skypa och ringas och skriva hur mycket jag vill. Teknologi 4 ever

Det känns lite som att jag sitter och visar semesterfoton. Tänkte skriva "här är jag på toaletten på mitt favoritpluggcafé". The Spreadhouse heter det, dom har öppet hela natten och spelar jättebra musik och har supersnabbt wifi. 

IMG_2233.jpg

The High Line! Jättelång park på gammalt tågspår. 

Sen blev det november och min föräldrar kom och hälsade på! De stannade i en vecka vilket var supermysigt, vi kollade på Frihetsgudinnan, Ground Zero och åkte på en daytrip till Pennsylvania bl.a.

IMG_2452.jpg

Några dagar senare landade David! Det var hur märkligt som helst att se varandras ansikten i 3D efter alla hundratals skärmtimmar. 

❤️️

Han stannade i över en månad, vilket var så mysigt och man kunde bara hänga utan stress. 

Man kunde t.ex. gå på roliga museum.

IMG_2531.jpg

Äta god mat.

Och få sina minifigurer gjorda.

 Jag följde med David hem till Sverige en sväng över jul.

A

Åh mamma mia vad jag hade saknat hemma och alla vänner och familj! Var hemma i 12 dagar som jag försökte använda så effektivt som möjligt! Träffas grina kramas!

<3 <3!

Jag och Dave körde en spa också. Fick mitt livs skönaste massage som bara ogjorde mina spända stressade Manhattanmuskler aaaahh. Har typ fyra bilder i min kamerarulle från min julvisit, men sen blev det jul och julafton och min födelsedag och jag fick träffa släkt och Davids släkt och vänner och det var mysigt. Lite stressigt. Men mysigt.

Sen vips så skulle man grina och grina och säga hejdå igen. En sista måltid sushi på Arlanda </3 Jag flög tillbaka på nyårsafton vilket var billigt men lagomt deppigt. Det blev dubbelt tolvslag för mig, första gången var i planet då sceneriet bestod av en familj på tre personer i sätesraden bakom mig som hade dragit på sig något och spydde hela (!) resan dvs 8 (!) timmar. Det var de längsta åtta timmar i mitt liv. Satt och försökte andas med munnen i min sjal och kunde inte äta flygplansmaten eller ens tänka pga denna enorma stank och de fasansfulla ljud av uppkastning som måste fräsas ut ur näsan. Tolvslag nummer två utspelade sig på mitt iskalla rum med döda växter dit jag hade anlänt tio minuter tidigare, totalt utmattad. Gott nytt år!

IMG_2911.jpg

Hädanefter påbörjas något sorts dark age av stress, kallt väder och deppighet. I min kamerarulle på mobilen är det nästan helt tomt i januari. Den här pizzan var tydligen värd att föreviga iallafall. Hackade systemet med coupon codes och fick den för 1 dollar!

Det är verkligen superdeppigt att känna sig ensam och ledsen i den här stan där man borde vara glad och hitta på roliga saker. Jag känner att jag kommit till en punkt där storstadspulsen, som en gång gjorde mig peppad och gav känslan att vara en del av något stort, inte längre har någon effekt på mig. Känner mig bara som en basic arbetsmyra som bara vill ta sig i genom veckan.

IMG_3020 2.jpg

Jag såg min första riktiga basketmatch! Det var kul faktiskt. Väldigt medryckande. Man hejade och buade och ställde sig upp hastigt när något hände. Kul va! Sport!

Sen tog januari slut. Ena dagen var det 18 grader ute och andra dagen såg det ut så här. Va! Och sen smälte det bort den tredje dagen. Nä nu känner jag att jag börja spåra lite. Väderrapporter kanske inte är superintressant. Vet inte vad jag ska berätta om. Eller jo vänta! Sedan i slutet i januari har jag hunnit göra fem olika modellfrilansjobb, låt mig ge några smakprov:

Här från ett editorialjobb med en jätteduktig fotograf som heter Deborah Lee. Hade sovit 1 (en!!!) timme natten innan men tog en koffeintablett så jag var fine. Här ovan är en oredigerad bild som jag fick låna av henne!

Också några ännu ofärdiga bilder, tagna av Jonathan Karam som fotar analogt. Det var väldigt väldigt kul och annorlunda, då det tas på film har man liksom inte lika många misstag på sig.

IMG_2120.jpg

Ja. Det var väl ungefär det jag hade att visa. Ett långt brokigt inlägg om ett långt brokigt liv. Näää jag skoja. 

Hörs hej!

Första veckan i New York

Nu har jag varit i New York i en vecka. Det har varit otroligt omtumlande på alla sätt och vis, så jag har inte fotat så mycket men iallafall varit med om lite jag vill berätta om. Jag tar det från början! Avskedet på Arlanda var fruktansvärt. Jag och David spenderade natten i Gamla stan och hade en jättemysig sista dag tillsammans. Under dagens gång reflekterade jag inte allt för mycket att detta var hejdå på ett tag. Allt slog mig timmen innan jag skulle boarda och fy 17 vad tungt det kändes. Plötsligt stod vi där, i någon jobbg kö med massa folk och så var David tvungen att ställa sig bakom ett rep. Ja jaha va okej hejdå då va nej NEJ och så började jag asböla. Som en liten unge. En sista puss och en sista kram sen kunde vi bara vinka på håll ett tag. Det var verkligen svintungt. Grinade mig igenom tax-freen och åtta timmar senare var jag i New York.
 
När jag landade i det nya landet så väntade en jättelång kontrollprocess. Dom är ju väldigt misstänksamma mot folk nu, efter alla tråkiga saker som hänt. Jag var så otroligt kissnödig men behövde stå i en timlång kö och fick inte gå på toa. Min ena resväska hade åkt till Frankfurt av misstag också så den fick jag vänta på en stund sen med. Det var regnstorm också. Dramatiskt va!
 
Jag hade kollat det billigaste bästa sättet att ta sig från flygplatsen - så min plan var att boka en Uber, en slags billig app-privattaxi, men allt wifi på flygplatsen var nedstängt på grund av säkerhetsskäl. Blev en hjälplös hundvalp som irrade runt och försökte fråga folk om hjälp, och till slut hjälpte ett gulligt par från södern mig. De tyckte jag skulle ta en yellow cab för att vara på den säkra sidan. Det är lite klurigt att urskilja vilken taxi som är legit och inte men dom visade mig en bra som jag tog till Manhattan. Taxikillen var inte snäll, han lurade mig på en helt orimlig dricks :(
 
Jag hade bara en adress på en lapp och telefon jag inte kunde kommunicera med, men som tur var träffade jag några små gangsterkillar som undrade om jag hade sett Pikachu i närheten. Dom hjälpte mig och jag fick ringa på en av killarnas mobil till tjejen jag skulle hyra av och hon kom och öppnade.
 
Så fort jag steg innanför dörren fick jag en dålig känsla. Tjejen jag skulle hyra rum av hade jag fått kontakt med via min Craigslist-annons, och vi hade skypat och så och allt verkade lugnt. Men, när jag kom in så förklarade hon att mitt rum tyvärr var upptaget, att hennes rumskompis inte hade hade hittat nytt boende ännu. Han skulle tydligen bo där tillsvidare, och jag skulle få bo i hennes rum medhenne och sova i samma säng som henne och hennes hund, tillsvidare. Alltså det fanns ingen soffa eller så heller, så det var bara att le och tacka snällt. Däremot så behövde jag inte betala något föränn jag hade mitt rum.
Kortfattat så var vistelsen där inte så trevlig - bl.a. så "förbjöd" hon mig att gå ut, hon sa att jag kommer gå vilse, jag skulle vänta på hennes rum tills hon kom hem och då kunde hon gå utomhus med mig. Jag lyssnade naturligtvis inte på det. Hon övertalade mig också att splitta på att betala hennes mat (typ spansk korv och massa godis) vilket verkligen vräkte mig. Sen en natt blev jag väckt och hon visade ett tusenbitarspussel föreställande ett grodgäng som hon hade skaffat till mig. Det var väldigt speciellt. Hursomhelst så hjälpte skolan mig att komma därifrån, så i förrgår fick jag flytta till internatet temporärt.
 
Staden i sig var i alla fall ingen besvikelse. Jag bokade min biljett här tio dagar innan skolstart för att ha tid till att bo in mig, men eftersom jag inte hade något att bo in mig i så har jag promenerat runt i stället. Alltså bara att vara här är en sån otrolig upplevelse i sig. Mäktigt är det.
 
Saker jag observerat: 1. Sättet jag säger "mm" på när jag liksom bekräftat vad någon sagt upplevs som "mm?!" här, alltså som ett "va?". Får många oönskade upprepningar. 2. Vattnet är vidrigt. Det är verkligen typ rent klor. Man blir torr som en öken när man duschar, och så svider det liksom till när man får det i ögat. Råkade även dricka det en gång och det smakade sjukdom :( 3. Trafiken och människorna har ett väldigt bra system här. Brukar alltid gå in i folk eller vara nära att bli påkörd här men det har inte hänt en en enda gång. Övergångsställe-ljuset har en smart nedräkningsfunktion också, så man vet om det är värt att satsa eller ej.
 

Har vandrat runt och funderat mycket på om att åka hit var ett bra beslut eller inte. Man måste verkligen vara beredd på att offra så mycket för detta, relationer, enorma summor pengar och framförallt levnadsstandard. Man kan verkligen inte bo bra eller äta bra mat för man är så ekonmiskt begränsad. För att offra det här krävs en enorm passion, som jag är lite osäker på om jag har. Alltså jag vill ju vara skådespelare hela tiden och jag brinner verkligen för teatern, men jag vet inte om jag tagit en genväg eller senväg. Vi får se.
 
Saknar David så hjärtat håller på trilla ur. Det är så himla krångligt att höras också, tidsskillnaden och dåligt internet är de främsta faktorerna. Han har varit i Rumänien i fem dagar för att hälsa på en familj han hjälpte för några år sen, och kom hem igår.
Imorse föll han iallafall ihop i badrummet och slog huvudet, spydde, svimmade igen och åkte sedan in på akuten. Dom vet inte vad det beror på, inga prover har gett resultat ännu. Men han spenderar natten på sjukhuset nu iallafall, så dom har honom under kontroll.
Hjärtstoppet när jag fick detta. Trots att det inte är superallvarligt eller så så blir man så sjukt lamslagen när den man älskar råkar illa ut. Så himla typiskt att det skulle hända när jag just hade flyttat också, när han var ensam och ingen kunde hjälpa honom </3.
 
Det är makalöst varmt här. Från tidig morgon till sen kväll ligger det konstant på 30-33 grader, och så är det helt vindstilla. Trevligt och jobbigt, man blir väldigt seg liksom. Imorgon har jag tre lägenhetsvisningar att avverka, jag får bara bo här tills den tolfte så hoppas verkligen att hitta något vettigt ställe snabbt.
Ciao på en stund.
 

Kosovo

Hej hej! Igår kom vi hem från Kosovo, där vi har varit i fem dagar för att gå på ett bröllop. Det var superkul, varmt och väldigt annorlunda, det var första gången jag var i ett utvecklingsland. Så spännande att uppleva en helt annan kultur och se ett land med helt andra förutsättningar. Det var ju krig där för bara typ 20 år sen. Man tar mycket för givet alltså. Några foton här är Davids förresten!
 
Vi mellanlandade i Istanbul där vi åt lite lunch.

Den ovana resenären kontrollerar om vattnet är normalt.
 
 
Några timmar senare var vi framme!
 
 Så magiskt med alla höga berg.
 
 
 
 Hade på mig nya skor. Mina fötter brann upp :/
 
Växte jättegoda saker ute.
 

Vi gick på stan där det kryllade av svinbilliga kopior av allt man kan tänka sig. Här är Davids familj plus hans syrras kompis.
 
 

 
 
Alltså trafiken var så himla läskig. Folk på vägarna var helt knäppa och körde rakt ut framför en, prejade ner en när dom skulle köra om och sånt. Vi höll nästan på att krocka en gång och jag blev gränslöst rädd. Gränslöst. Rädd.
 
 
Meg Donald! Legit.
 

Leon och Linnea. Snygga syskon!
 
 
Det fanns hur många apotek som helst av någon anledning. Här var en gata med typ tio på rad.

 
 

 
Där vi bodde fanns världens gulligaste hundvalp. Den var så himla liten! Dom hade tagit hem honom från gatan och loppmedlat honom och sånt. Älskar hundar.

 
 
Ville krama alla ledsna vildhundar </33
 

På lördagen gjorde vi oss fina för då var det dags för bröllop! Den här bilden kan heta Snäll & Cool.
 

 
 
 

Den här muren var full av skotthål sen kriget. Nu står det en svindyr bil framför den. Kontrast.
 
 

 
 
Det var Davids kusin Marigona som skulle gifta sig.
 
 
 <3
 
 
 
 
 
Ardian.
 
 
 En dag åkte vi till bergen! Så oerhört vackert. Det var svinhöga berg sen en helt klar flod som rann emellan. Där badade man! Längst ner i mitten av bilden ser man badmänniskorna.
 
 Den här bilden tog Davids yngsta lillebror. Sen ville han kanske bli fotograf. Det tyckte vi med :) Duktig va!
 
 
 Leon.
 
 
 
 
 
 

 

 
 

Man hängde mycket i ett garage som var inrett som ett vardagsrum. Där hängde hela släkten och pratade, rökte och drack läsk. Har druckit sjukt mycket läsk under de här dagarna
 

På måndagen gick vi till Drini. Drini betyder "flod" på albanska och är namnet på flod. Barnen var supertaggade!
 
 
 
Det flöt runt sopor och tomflaskor i Drini men det brydde man sig inte om så mycket.
 

David var, i sin vanliga ordning, king of the kids.

 
Det var den resan! Vill gärna åka dit fler gånger.

Överraskad

Knäppaste grejen hände! David föreslog att vi skulle åka till hans släkts stuga utanför Rengsjö, och att vi borde klä upp oss lite extra och handla så vi kan grilla. Det tyckte jag lät bra. Vi klädde upp oss, vi handlade - men - vi åkte inte till någon stuga. På Ica sa David att vi skulle skjutsa en kompis, så åkte vi mot området där Amanda bor och så när vi passerar hennes hus kommer typ alla mina gulligaste kompisar utrusande iklädda USA-partyhattar och kalastutor!!!!! Överraskningsavskedsfest! Finaste jag varit med om typ. :'))
 
Dom hade hållt på och grejat och fixat så sjukt fint.
ÄLSKAR när vänner från olika kretsar hänger med varandra! Det funkar alltid. Har man en gemensam vän har man oftast mer gemensamt liksom.
Alltså jag blir så rörd när jag tänker på att så himla många tog sig tid att komma, trots att det till och med var söndag. Och allt engagemang som folk hade lagt ner. Dom hade till och med bakat små amerikanska saker. Vill grina!!!

 
 
 
 
Jag blev runtpassad i poolen och var och en tog avsked. Det var lite som att vara på sin egen begravning, men på ett fint och härligt sätt liksom. Var tvungen att sätta på mig brillz för att jag fick något i ögat... Är tacksam över att ha så fina vänner. Tacktacktacktack
 

Frukost

Både jag och David har jobbat och varit upptagna cirka varje dag den här våren och sommaren. Även fast man bor ihop och ses varje dag så hinner man sällan bara hänga. Känns lite högtidligt de gångerna båda är lediga och man kan sova ut och göra vad man vill!
 
 
 
Som att äta snajdig fotovänlig frukost på balkongen till exempel! Har hittat godaste brödet någonsin btw: tomat- och basilikaciabatta, på Ica i dom där genomskinliga skåpen dör dom har typ munkar och sånt. Åt hela limpan på 2 dagar. Svingod.
 
Kommer sakna den här trötta Pokémontränaren så sjukt mycket </3.

Sommardygn

Hannas familj har världens mysigaste stuga på ett ställe långt ute i skogen, med noll grannar och egen sjö. Så otroligt skönt och fridfullt. Har spenderat 24 timmar med henne, hennes familj och Emmy. Vi solade, badade (mitt första dopp för i år!) bastade, snackade om life och slog bromsar. Vädret var kung.
 
 
 
 
 
 Hanna bor på Malta annars, men är hemma och hälsar på just nu. Har saknat henne supermycket, så det var väldigt fint att ses! På det här sättet har vi tjejer hängt sjukt mycket förut om somrarna, så det var verkligen lite tidsresa över det hela - back to classic sommarlovshäng.
 
 
 
 
 

 
Känner verkligen att man håller så himla hårt om varenda liten stund man spenderar med folk man gillar.
Allt blir liksom extra mysigt och kul, som att man är supermottaglig för allt fint - eftersom att man känner att man vill spara allt i en liten burk som man kan packa ner i sin Rusta-resväska och ta med sig när man flyger bort.
Så borde det alltid vara ju. Krama era kompisar och mammor mer! Nu ska jag tvätta. Hejrå!!

Om den här bloggen

 
Jag heter Rebecka Harper och det här är min virtuella dagbok, min blogg. Om prick en månad, fem dagar och fyra timmar ska jag flytta till New York för att börja studera på en teaterhögskola. Jag har aldrig varit där förr, jag ska flytta in hos en tjej som jag träffat på nätet i en stad jag känner noll personer i.
 
Det blir kul! Mitt hittills största äventyr utan tvekan. Men jag är supernervös och rädd och ledsen. Jag ska flytta i från hela mitt liv, mina vänner, min familj, alla sammanhang jag är bekväm i. Min pojkvän - min bästa vän i hela världen som kommer vara hela världen bort från mig. Den biten känns tveklöst mindre rolig.
 
Tanken med den här bloggen är att dokumentera den här resan, i bild och ord. Ett sätt att hålla kontakten med folk och ett sätt att meditera och sortera livet för en själv ungefär.